Vi byter nu bloggplats och kommer att finnas på http://myrhammar.com/ 

Välkommen dit! // Annika och Hasse

Vi hade länge planerat att vandra upp till Helags fjällstation och vidare upp till Helagstoppen och på fredagen den 12:e augusti såg vädret ut att vara hållbart för denna strapats.

Helags är ett fjäll i nordvästra Härjedalen - den högsta svenska bergstoppen söder om polcirkeln med sina 1797 m.ö.h. På fjällets brantaste östra sida ligger Helagsglaciären som är Sveriges sydligaste glaciär. Vi började vår vandring i Kesudalen.

Dagen var härligt solig med klar luft. Perfekt för en fjällvandring! Vi gick och vi gick med många små pauser vid fina fjällbäckar som hade underbart gott vatten!  Hela tiden hade vi den vackra fjäll- och glaciärsidan av Helags framför oss. Lite närmare...

...Och till slut efter 4 timmar var vi framme vid Helags Fjällstation! Det var en hel del folk där som satt i solen och vilade efter dagens vandring. Några hade slagit upp sina tält. Ett par renar sprang omkring nära husen.

Vi slog upp vårt tält, lagade mat och vilade en stund och här är en bild av vårt tält. Fint läge!

Vi gick in på fjällstationen och hörde oss för om bästa vägen upp till toppen. Vi fick tipset att göra uppstigningen på den brantare högra sidan och sedan gå ner på den vänstra som är lite flackare.

Måste säga att det var riktigt tufft att ge sig upp mot toppen med de 12 kilometrarna från dagens vandring i benen. Det var brant och stenigt och stigen tappade vi bort flera gånger när vi gick på den vassa eggen. Vi pausade ofta och blev roade av alla fjällämmlar som ilsket fräsande och muttrande sprang omkring överallt.

Här är en hämtad bild på en fjällämmel för vi lyckade aldrig fånga de små rackarna på bild!

Vi kämpade oss uppåt och uppåt och det var riktigt, riktigt tufft. Benen blev bara tröttare och tröttare. Men utsikten blev bara vackrare och vackrare och det blev en sporre. Här har vi kommit en bit upp men det är lååååångt kvar till toppen. Här ser man också glaciären.

En närmare bild av den tyvärr minskande och smältande glaciären som forskarna befarar är borta om bara 50 år.

Och här är en av glaciärsjöarna långt därnere. Så fin blå färg på vattnet!

Efter två timmar av hjältemodigt kämpande där vi på slutet gick på ren viljekraft nådde vi äntligen TOPPEN!! Vilken seger!

TJOHO!

Det vita på toppröset är faktiskt snö som fallit dagen innan!

Uppe på toppen finns det en burk (förstås) som vi loggade och sedan skrev vi in oss i Helagstoppens Gästbok som ligger i en vattentät plåtlåda alldeles intill toppröset.

Vi dröjde oss kvar på toppen en bra stund och njöt av utsikten och känslan av att vara 'on top of the world'! Det var en fantastisk känsla!

På bilden ovan ser man hela kanten/eggen som vi har vandrat för att ta oss upp till toppen!

Uppe på toppen fanns det också ett radiotorn som var ganska stort och imponerande! Det var det vi siktat in oss på och sett hela vägen upp!

Sedan återstod 'bara' att ta sig ner igen! Det började bli kväll och vi längtade efter att vila våra trötta fötter och ben. Men vi kämpade oss ner på den andra sidan och kom ner till vårt tält vid 21-tiden. Då hade vi gått 22 kilometer och nästan 1000 höjdmeter. Så här i efterhand så var det nog lite väl tufft att ta allting på samma dag, men vi somnade snabbt där i tältet och sov gott hela natten.

Vi vaknade av solen och fjällvinden, åt frukost och började sedan vandringen tillbaka till Kesudalen och bilen.

Vi var tillbaka i stugan redan vid tolvtiden. Vi gjorde pannkakor som vi åt med god aptit, bastade i den fina nybyggda bastun och bara softade resten av dagen.

På söndagen lämnade vi fjällvärlden och Härliga Härjedalen för denna gång! Vi lämnade kvar en burk vid den vackra ån Skärkan som vi hoppas blir välbesökt. Nu finns det ju ett helt gäng med cacher på våran sida av sjön!

Tack för oss!

Vi anlände till stugan i Storsjö Kapell på lördagen. Det var skönt att landa och sova i sköna sängar efter en veckas camping och resande.  

Sent på söndagkvällen åkte vi över Flatruet på Sveriges högst belägna landsväg för att hämta Emil som tagit bussen 'Härjedalingen' från Uppsala till Funäsdalen. När vi skulle åka tillbaka över fjället hade det blivit riktigt mörkt. Det var en riktig upplevelse att åka uppe på kalfjället för det satt en massa fjällugglor alldeles vid vägen och spanade efter lämmlar. Vi såg 25-30 stycken som flaxade upp då bilen närmade sig och vi fick åka jättesakta. Det var häftigt och nästan magiskt. Så här ser en fjälluggla ut (hämtad bild):

Nästa morgon väcktes vi av ett mail via Hasses mobil, som talade om att det kommit ut en ny cache bara 800 meter från stugan. Det roliga var att den låg vid Kvarnbäcksfallet, just där vi hade tänkt att lägga ut en burk när vi var i stugan! Vi fick fart att klä på oss och äta frukost för att sedan ta oss upp till fallet. Det är ju trots allt en fjäder i hatten att bli först på en burk och det blev vi med god marginal. I fallet var det full fart efter nattens regnande.

På tisdagen öste regnet ner nästan hela dagen och vi gjorde bara en tur till Funäsdalen. Vi hade hoppats på att regnandet skulle upphöra så att vi kunde klättra 'Via Ferrata-leden' som finns där, men vi fick åka hem igen. Men först hittade vi 'dagens burk' vid kratern efter meteoriten Tor som slog ned för 2.000 år sedan. Sveriges enda vetenskapligt dokumenterade meteoritnedslag efter istiden. Man såg faktiskt att det var en krater! Häftigt!

VIA FERRATA

'Via Ferrata' betyder 'väg av järn' och är en kombinerad klätter/vandringsled i brant terräng vars framkomlighet underlättas av en dragen vajer där man hela tiden kan vara säkrad. Utrustningen man behöver är en klättersele, hjälm och en 'zyper' som består av två repslingor med en karbinhake i varje ände samt en falldämpande broms. Hasse och jag har utrustning, men Emil fick hyra ett kit på TopSport för 180:- Själva Via Ferrata-leden i Funäsdalen är öppen och kostar ingenting att klättra.

Det var ett riktigt spännande äventyr att ta sig upp på Funäsdalsbergets topp på denna led och här följer lite bilder av klättringen vi gjorde. Det här är från den första av de fem etapperna. Emil var först ut.

Reglerna var enkla: #1. En karbinhake i taget över knutpunkterna/järnpinnarna så att man alltid var säkrad. Regel #2. Endast en person mellan två knutpunkter. Här kommer Annika.

Vissa passager var det riktigt svårt och utmanande att hitta grepp för händer och fötter, men vi tog oss så sakteliga upp och det var riktigt, riktigt skoj!  

Här kommer Hasse.

Vi vilade mellan etapperna och bara njöt av solen och utsikten.

Och så ännu en etapp. Emil är taggad och vill vidare!

Det blir mycket bilder från det här äventyret, men ibland säger bilder mer än ord!  

Här är Hasse nästan uppe!

Och till slut efter nästan två timmar nådde vi TOPPEN! Härligt! Lätt slitna men helt klart nöjda och glada. 300 höjdmeter avklarade!

Vi kan verkligen rekommendera 'Via Ferratan' i Funäsdalen, för även om man inte är en jättevan klättrare så funkar det. Visst var det svårt och bökigt och knökigt ibland, men det gick! Vi gjorde det! Och burken hittade vi och det var skönt, för vi var inte så pigga på att 'klättra om' Via Ferratan den dan!

Höjdkänslan är underbar!  Här njuter vi av utsikten!

Och så måste vi bara få med en skylt som mötte oss där uppe!

Efter två nätter på Trollveggens camping åkte vi till Molde. Dit kom man genom att först åka ett par mil runt Isfjorden där denna bild är tagen:

Sedan tog vi färjan över Langfjorden och till sist gick det en tunnel under Fannefjorden och så var vi i Molde!

Vi hittade en fin camping med utsikt över fjorden och fjällen.

En dag tog vi en tur upp till en topp som heter 'Tussen'. Det ligger en burk där och vi såg på kartan att det gick en väg dit. Det var en liten grusväg, precis lika bred som bilen. Lite tveksamma om man verkligen fick åka bil upp till toppen tog vi oss ändå upp hela vägen för det gick ju inte att vända eller backa på den lilla branta vägen. 

Vägen gick uppåt och uppåt och på slutet gick den runt toppen ett par varv, precis som vägen upp till Bamses Farmor på höga berget!   Däruppe på Tussen var utsikten fantastisk och det fanns ett hus/torn fullt med antenner och paraboler.

Vägen upp och ner för Tussen var nästan lika hisnande och spännande som att åka Trollstigen. Här putsade vi rutan för att få en bild av nerfärden.

Vi mötte några cyklister som var på väg upp till toppen och vi stannade för att de skulle kunna ta sig förbi bilen på den smala vägen. Det kändes lite dumt att sitta i bilen när de trampat, svettats och kämpat sig upp men vi höll god min när de nickade och tackade för att vi stannat.

När vi kommit nästan längst ner på den lilla vägen fick vi oss en chock!  Det fanns en vägbom därnere gömd bland snår och sly som vi inte hade sett och den var nu stängd och låst! Hjälp! Vad skulle vi ta oss till? Vi funderade en stund... Vart ringer man? Vem pratar man med? Vem kan veta nåt om den här bommen och vägen? Till slut såg vi ett dike en bit ifrån bommen som inte såg helt omöjligt ut att köra över med vår 'terrängbil'. Läskigt var det... Annika blundade och Hasse gasade och det gick! Puh! Det enda som slog i var dragkroken på vägen upp ur diket. Vilket äventyr!

I Molde kom vi också tack vare geocaching upp till ett ställe som heter Inntaktsdammen. På promenaden upp till dammen såg vi det här fina vattenfallet och om ni tittar riktigt noga på bilden så ser man två norska pojkar/gutter som badar i den lilla bassängen mellan fallen.

Vilken häftig och läskig badplats!

Och så här såg det ut uppifrån:

I Molde stannade vi två nätter och åkte sedan genom Norge med ett stopp i Oppdal, där vi åkte Linbana upp till en topp, och ett i Tynset där vi hyrde oss en hytte/stuga. Sedan gick färden vidare upp mot Röros/Funäsdalen/Flatruet och till sist Stugan i Storsjö Kapell.

Här är en av alla fina norska hängbroar som vi gick på tack vare att det låg en burk på eller invid bron.

Och här är ett par bilder från Röros. Den gamla stadsbebyggelsen i Röros är från 1600-talet och är upptagen på UNESCOS Världsarvslista. 

Det var i Röros som vinterscenerna i TV-serien Pippi Långstrump spelades in 1969.

Röros blev vårt sista stopp i Norge för denna gång, men vi är verkligen förälskade i både landet och landskapet. Och det var ju på den här Norgeresan som vi loggade vår geocache #2000 - Trollveggen. Den bilden får bli en fin avslutning på Norge för nu tar Härjedalen vid med bl.a. Via Ferrata-klättring i Funäsdalen och Helagstoppen. Coming soon!

Vi bestämde oss för att åka Trollstigen medan vädret fortfarande var klart och fint! Den har man ju hört talas om men inte riktigt förstått vilken turistattraktion den är och vilken hisnande färd det skulle bli! Trollstigen är en väg där man åker rakt in till slutet av en dal och sedan upp på berget på en smal väg som slingrar sig upp fram och tillbaka med 11 hårnålskurvor. Räcket var lågt och bestod till viss del bara av stenar som var uppradade längs kanten! Så nära berg- och dalbane-känsla man kan komma fast man sitter i en bil!  Riktigt läskigt!

Här är starten innan uppstigningen!

Ett vackert vattenfall passerade man på en smal och smäcker bro!

Och så här såg en del av trollstigen ut uppifrån! Vilken väg!

Längst upp fanns det flera utkiksplatser att gå till och det här var den häftigaste!

Här njuter Annika av utsikten!

Att åka Trollstigen var en riktigt häftig upplevelse, den häftigaste bilfärd både jag och Hasse gjort och vi hoppas att dessa bilder visar lite av den känslan! Om ni någonsin kommer till den här delen av Norge så är det här något som måste ses och upplevas!

Vi började vår semester med att åka till Norge! På söndag eftermiddagen den 31 juli rullade bilen mot Sälen och sedan in över norska gränsen.

Vårt mål var Rendalen för där finns en s.k. Power-Trail med 161 geocacher som är lätta att ta för de ligger tätt längs några mindre vägar! För att göra det så enkelt för oss som möjligt så övernattade vi i bilen nere vid Mistra-älven och stod startklara för att plocka MASSOR av burkar nästa dag!  

Vi vaknade tidigt av en norrman som skulle ner och fiska vid älven! Han blängde lite surt på oss, men vi drack vårt morgonkaffe och sedan satte vi igång! Det tog oss ungefär 7 timmar med mat- och fikapauser att ta denna Trail.

Det var ett riktigt fint landskap att vara i och det var bara 2 av burkarna som vi inte hittade! Det enda som var lite krångligt var ett par vägar som var privata och där man skulle betala 'Tull'. Det tog en stund för oss att fatta hur vi skulle göra på det ena stället där man skulle skicka ett betal-sms med mobilen, men det fixade sig till slut! På det andra stället skulle man lägga 40 kroner i sedlar i ett kuvert!

Här är några landskapsbilder över Rendalen! Fin utsikt!

Och norska får!

Efter Rendalen åkte vi direkt till Trollveggen som var vårt nästa mål på resan! Vägarna i Norge ser lite ologiska ut på kartan men väl på plats förstår man att de måste gå runt alla höga berg! Och ju längre vi kom på vår väg, desto högre blev bergen och landskapet var riktigt häftigt att åka i!

Vi åkte vidare och vidare och kom upp på vägar som låg på över 900 meters höjd. Men när vi närmade oss Trollveggen och skulle åka in på vägen mellan två HÖGA bergssidor så kändes det lite olustigt för de låga molnen låg tätt som ett lock över dalen.

Det var som att åka in i en annan värld där allting var mörkt och grått! Riktigt kusligt!  Bergen kändes mäktiga, nära och nertryckande! Och så var det alla stora stenblock som låg utspridda överallt i den trånga dalen och som genom århundraden hade ramlat ner från dessa höga klippväggar! Annika blev lite tveksam när vi slog upp vårt tält på Trollveggens camping! Skulle vi verkligen stanna här under molnen i flera dagar och riskera att vakna (eller somna för gott) av att stora stenar föll ner för berget?

Nåväl vi somnade i alla fall och drömde nog om bergatroll som slängde stenar ner på folk. Nästa morgon när vi vaknade var det en helt annan känsla! Solen sken, dimman lättade och vi såg den förtrollande Trollveggen i all sin mäktiga skönhet!

Vilket berg, vilken klippa! Man var alldeles fascinerad och betagen! BERGTAGEN fick en helt annan innebörd för man kunde inte låta bli att bara stirra på väggen när man satt, stod eller gick nånstans. Trollveggen följde med en överallt!

Lite fakta:

Trollveggen är Europas högsta lodräta klippvägg och det är ca 1700 meters höjdskillnad från botten av dalen upp till toppen, därav 1000 meter i princip lodrät vägg som delvis lutar (upp till 50 meter) utåt. Det är ett populärt mål för bergsklättrare och det finns en mängd olika klätterleder upp till toppen! Den längsta är 1100 meter och tar 8-10 dagar att ta sig upp för! Räddningsaktioner med helikopter har förbjudits sedan en incident 2006 och fallskärmshoppning, s.k. basejump är förbjudet sedan 1986 p.g.a för många dödsfall! Trollveggen är ingenting som vi nånsin skall ge oss på, så var lugna!  Den här klippan nöjer vi oss med att titta på!

Detta var del 1 av Norge-resan! Snart följer resten!  Kram på er alla tills dess!

Den här helgen har vi verkligen varit nere under jorden på olika sätt!

Lördagens utflykt blev till Rudtjärnsgrottan som är en så kallad blockgrotta. Den ligger öster om Skinnskatteberg och består av ett antal mindre salar, förbundna med trånga gångar. Den totala längden av alla gångarna är över 160 meter och det är ett av Västmanlands största grottsystem. Burken låg faktiskt inte inne i grottan, men vi kunde ändå inte låta bli att ta oss en tur in en bit.  

Här är Annika på väg in i ingången! Spännande!

Och här är Hasse också på väg in i grottan!

Det var väldigt trångt på vissa ställen! Det här är inte ett lämpligt ställe om man lider av klaustrofobi!

Det var tur att det fanns ett rep att följa så att man hittar ut igen!

Efter att ha krånglat oss in en bra bit  vände vi på ett ställe där Hasse tyckte det blev för trångt och kröp tillbaka ut! Annika ville gå längre in men inte ensam! Kanske någon som vill följa med någon gång och utforska dessa grottor lite längre in? Säg bara till!  

På söndagen skulle det bli regnskurar hela eftermiddagen så vi bestämde oss för att gå ner i en annan underjord! 'Grängesberg Underground' är en geocache som är gömd någonstans i en gammal nedlagd omformarstation för tåg!

Ett otroligt spännande ställe att utforska! Vi sökte högt och lågt, vi kröp omkring och vi klättrade i alla de järnstegar som fanns på platsen! Vi hade riktigt skoj! Efter nästan tre timmar hittade vi burken som var riktigt lurigt gömd!

En av alla luckor med stegar upp och ner på stället!

En stor fläkt!

När vi kom ut trötta, smutsiga och glada sken solen och världen utanför lyste grön och fin, nyduschad av regnet!

Så här såg ingången ut!

Det var lite om vår helg i underjorden! Men vi fick faktiskt fina ovan-jord-promenader också vid båda ställena!

Vill bara skriva några rader om lördagens tur till Hedemora och Säter! Tyvärr var vi lite dåliga på att ta bilder, men jag hittade en från den gamla mentalvårdspaviljongen.

Vi började vår tur i Hedemora och när vi kom till en burk såg vi tre andra figurer som just smög ut ur buskarna! Det var tre herrar från Göteborg som var ute och geocachade. De skulle till Falun men tog en massa konstiga omvägar för att få med så mycket burkar som möjligt!  En av dem som vi mötte är den som ligger tvåa när det gäller geocaching i Sverige med över 10.000 loggade burkar! Respekt!

Vi slog följe med dessa tre roliga filurer en stor del av dagen och gick bl.a. en promenad vid den gamla mentalvårdpaviljongen i Säter. Kusligt ställe! Vi pratade om hur det skulle vara att bli inlåst här och vad en tokig burkletare kunde tänkas få för behandling på den tiden.

Vi gick också en låååång promenad runt en hel golfbana  till några gamla hyttlämningar och en medeltida väg! Kan bara säga att de här tre göteborgarna gick FORT! Powerwalk släng dig i väggen!  Hasse och jag hade fullt skubb att småspringande hålla jämna steg och vi var helt slut efter rundan för det var riktigt fuktigt och tryckande varmt den här dagen! Det blev i alla fall en riktigt rolig och givande dag!

Och när jag ändå uppdaterar här så bjuder vi på några bilder från sommarens tidigare Äventyr:

Det här är 'Lindöbrovraket' på Drottningholm. Togs med vår gummibåt 'Elvira I' en solig dag i juni. Vi backade in på en enkelriktad väg och pumpade sedan upp båten och gav oss iväg!  Roliga placeringar på burkarna ibland!

 Här är en liten söt en i Vaxholm!

Den här skulle man upp på och sedan ner i ett hål!  Kuligt!

Vid den här fina fyren skulle man räkna plankor i dörren och läkt i bron för att sedan räkna ut var slutgömman fanns! Vi gjorde en liten felräkning först så vi fick en lång och upplevelserik promenad längs Vätterns strand!

Tack för alla kommentarer!  Det är så roligt att få er respons på inläggen!

Vi kommer snart att skriva ett inlägg om 'Fångarna på Fortet' - en riktig Äventyrscache i Karlborg. Det blir kanske lite fel i tiden, men roligt ändå att dela med sig av!

Vi bestämde oss för att kombinera Midsommar med tältning i naturen och geocache-äventyr! Stället för cachen vi valt ligger vid sjön Långvattnet vid Kloten. Där finns en lång hög klippa där man ska fira sig ner med klätterutrustning och rep i flera steg.

Vi anlände till platsen på midsommaraftonens tidiga eftermiddag! Efter att ha funnit husvagnscampare vid vindskyddet en bit ifrån cachen kom vi på den snillrika idén att slå upp tältet uppe på berget alldeles i närheten av startkoordinaterna! Det fanns en liten stenfri yta som passade perfekt för vårt lilla tält bara några meter in från klippkanten! Tur att ingen av oss går i sömnen för då hade valet av tältplats inte känts helt hundra!  

Vi installerade oss på berget, åt en god midsommarlunch med färskpotatis kokad på stormköket och sill och började sedan att 'fira' midsommar på riktigt!

Det här är en multi som rekommenderas för alla äventyrslystna! Roliga, kluriga steg hela vägen och riktigt välarbetad! Den har t.o.m en egen parkering för Geocachare! Bara en sån sak!  

Efter att ha firat och klurat ett par timmar tog vi kväller vid steg 5. Vi satt i våra medhavda campingstolar uppe på klipphyllan och åt kladdkaka med jordgubbar och bara njöt av utsikten över den vackra sjön! Vid elvatiden kröp vi in i tältet och vi somnade till lommens trollska sång som ekade över sjön!

Vi vaknade till samma härliga ljud av lommen samt av en regnskur som rasslade mot tältduken! Som tur var blev den inte så långvarig! Efter frukosten ute i det fria fortsatte vårt 'midsommar-firande' och vi kom ganska snart till den häftiga finalen! Vill inte avslöja för mycket men den var riktigt cool! Klart nöjda efter att ha präntat in Myrhammar i loggen avnjöt vi fika på den fina klippterassen innan vi packade ihop våra grejer och åkte hem!

Måste säga att vi har haft en underbar midsommar i denna storslagna natur med Äventyret alldeles inpå tältknutarna!

Båtresan till Norröra tog flera timmar, för ön ligger långt ut i den norra delen av skärgården. Vi kom dit sent på eftermiddagen och då lämnade vi våra ryggsäckar vid båtbryggan för att gå runt och hitta en lämplig plats att tälta på.

Här på Norröra var känslan inte alls som på de andra öarna vi varit på. Här låg fritidshusen tätt, tätt och där det inte var hus var det snårskog och träskmark som var helt ogenomtränglig. Tänk vad man kan bli lurad av TV! Så här såg ju inte Saltkråkan ut!  

Vi gick runt på grusvägarna åt alla håll vilket tog ett par timmar och vi hittade ingenstans att ställa upp tältet på, inte ens en liten gräsplätt eller en dunge. Människorna vi mötte verkade inte vilja ha några båtluffare där som störde deras privata idyll. Ja det kändes riktigt ogästvänligt. Till slut bestämde vi oss för att slå upp tältet på en strandäng där de just slagit vassen som växte i strandkanten. Vi grillade vid båtbryggorna, kände oss lite som inkräktare, men solnedgången var fin!

Nästa morgon tog vi första morgonbåten iväg från denna gudsförgätna plats. Andan från Saltkråkan som farbror Melker, Stina, Tjorven och de andra hade fanns verkligen inte här!

Vi bestämde oss för att åka ända ner till Vaxholm för att proviantera och sedan åka till Grinda där Hasse visste att det var fint och tältvänligt!

På vägen dit såg vi flera skarvholmar. Skarvarna bosätter sig där i kolonier och växtligheten klarar inte av den starka avföringen utan dör ut. Det ser verkligen spöklikt och kusligt ut med dessa döda öar med sina trädskelett!

I Vaxholm fick vi vänta en timme på båten till Grinda. Ångbåten som hade tänkt att ta var smockfull, så vi fick ta en extrainsatt vanlig båt istället. Väl framme fick vi promenera till den norra sidan av ön, där tältplatsen fanns. Här var det väldigt välordnat med flera brunnar att hämta vatten från, fina utedass som hade fläktar som drevs av solceller. Fiffigt!  Vårt dass hette Hilda!

Grinda var verkligen en fin ö att vara på med ängar, fina gamla ekar, små badstränder och möjlighet att hitta sin egen lilla plats vid klipporna. Vi badade på kvällen och njöt av ännu en fin solnedgång i skärgården!

 

Ett får på Grinda	Dasset Hilda
Vid gästhamnen	Hasse ska bada

< /P>

Siaröfortet ligger på kyrkogårdsön - en ö som är helt omgjord till försvarsanläggning. Hela ön är en enda stor bunker och den började byggas 1916 för att vara ett skydd från anfall utifrån havet! Här finns hur mycket som helst att gå runt och upptäcka och allt är bevarat och omgjort till museum och sevärdhet! Ett riktigt spännande ställe!

Vi började med att bara gå runt och bara kolla in alla spännande gångar och kanoner uppe på fortet. Här kände man sig som ett barn på upptäcksfärd!

Det finns ett vandrarhem på den lilla ön, men vi frågade om vi fick tälta och det fick man. Vi fick välja om vi ville slå upp tältet på den gamla kolera-kyrkogården mitt på ön eller vid boulebanan alldeles intill stranden och båtkajen. Vi valde strandläget!  Vi fick värsta fina tältplatsen med grillplats och första parkett för att se alla stora färjor som gick förbi väldigt nära ön!

Den gamla kolera-kyrkogården	Vår fina tältplats

< /P>

Och här följer hur det såg ut under ytan av berget. Långa gångar med rum på båda sidorna. Siaröfortet var byggt för att rymma mer än 500 soldater. Det tog hela 20 år att färdigställa och då det stod klart 1926 var första världskriget slut sedan länge. Hotbilden utifrån hade förändrats. Det visade sig också att miljön inte var bra för soldaterna att vistas i. Fukten i berget var svår att driva ut, så fortet användes bara för kortare militärövningar. 1990 rustades det för att bli museum och sevärdhet.

Lång gång med dörrar till rummen och handfat på vänster sida.

Och här är en av sängsalarna.

Den gigantiska vedspisen som skulle utfodra mer än 500 man.

Och toaletterna.

Och här är en utkikspost som man kunde klättra upp i. Här spanade man efter fiendeskepp och rapporterade vad man såg ner till ledningsrummet med hjälp av ett rör med tratt i båda ändarna. Hasse och jag provade förstås att ropa till varann i röret!  Riktigt roligt, men det lät som om man satt fast i en kakburk!

Och så här såg det ut inifrån utkiksposten:

Ett par av alla stora båtar som åkte förbi. Silja Galaxy.

Och Viking Line.

Besöket på kyrkogårdsön med Siaröfortet var nästan det häftigaste på hela båtluffen! För även om man inte gillar krig, så är det ett så spännande tidsdokument, välbevarat och sevärt!

Vi åkte vidare på lördagseftermiddagen. Denna gång till Norröra, ön där större delen av Saltkråkan spelades in.

Till Finnhamn kom vi på eftermiddagen och vi fick gå en ganska lång bit för att komma till tältplatsområdet! Här finns inga bilar, bara små gångvägar av grus som leder till olika ställen på ön. Vi hittade en fin plats att slå upp tältet på och sedan gick vi ner till de underbara klipporna och badade!

Andra dagen på Finnhamn gjorde vi en utflykt till andra änden av ön. Där lånade vi en båtluffarbåt!  Det finns nämligen sådana placerade på lite olika ställen på skärgårdsöarna så att man kan ta sig från en ö till en annan. Vi rodde runt en stund mellan öarna och ställde sen tillbaka båten på sin angivna plats.

På kvällen gick vi till båtbryggan och tittade när kvällsbåten kom in, handlade i den lilla mysiga lanthandeln och sedan gick vi till våra klippor och grillade och njöt av kvällssolen i skärgården!

Vi stannade två nätter på Finnhamn! På fredag morgon gick vi upp tidigt och packade ihop vårt läger, lånade en skrinda och drog packningen till båtbryggan! Här väntar vi på båten som ska ta oss till Siaröfortet!

Vi inledde vår semester med att båtluffa i Stockholms skärgård! Onsdagen den 7:e juli började vår resa från Strömkajen där vi skaffat varsitt båtluffarkort och sedan hoppade vi på 10-båten till Vaxholm. I Vaxholm fick vi vänta en stund på båten som skulle ta oss till Finnhamn.

Det här med att båtluffa kan verkligen rekommenderas!  Båtluffarkortet kostar 410:-/person och då reser du fritt i 5 hela dagar (eller 6 om man är ute tidigt den första dagen). Båtarna är fina och lagom stora och man ser skärgården från en helt annan vy än man gör från t.e.x ålandsfärjorna. Många snabba stopp görs på alla möjliga små underbara ställen och det är en njutning bara att sitta och titta på allt!

Vår första camping tillsammans var när vi firade midsommar vid Billsjön i södra dalarna. Det blev en otroligt härlig midsommarafton med solnedgång över sjön, elden som sprakade och att vakna till fåglarnas intensiva sång!  Vi  kom på att det här var något som vi gillade båda två och på den vägen är det! Här följer lite bilder från denna camping-premiär:

Hasse kokar färskpotatis!	Kvällsstämning vid brasan!	Så rofyllt att vara ute i skog och mark!

Här tänker vi skriva lite om våra äventyr, så att vänner, nära och kära och alla andra som har lust kan se vad vi har för oss!

Tänker börja med en liten resummé från sommaren och hösten! Kul om ni vill hänga med!

Annika och Hasse